nicoletrain

  Sitter här och väntar på Maria och Jona. Ingen av de andra är så ... 

 Så jag är rädd för att kliva på en scooter.  Inte för att jag har något slags motstånd eller så, det stod BUTIK tydligt på den blanka dörren, men jag kände mig ändå så otroligt desorienterad. De säger såhär till varandra: att jag skulle egentligen ha tagit hand om en annan ägares hund just nu, men han förklarar för mig att den är stressad, och, uppenbarligen kan jag inte se någon skillnad mellan vad som sker nu och vad som inte sker. Han sa uppenbarligen att han skulle gå några ärenden och att jag skulle vänta på honom där, och jag bara, alltså: tror du på alvar att jag faller för den där grejen? Att jag ska lita på det? Skulle inte du invigas i någon slags ceremoniell andemening, jag kom in i rummet för att se det, men i verkligheten, blev jag ganska besviken... Välkomnar även nu CC som kommer hem från Arlanda tidigt imorgon. En slags tränare. :) 

God eftermiddag!  Så det här är det första inlägget / posten på flera år nu. Jösses. Nå väl, bättre sent än al-drig!!! (Grrr) Jag tänkte helt enkelt berätta om något som hände så sent som igår: Innan jag låtit de sista bitarna trilla ner – en efter en – från det lilla nattduksbordet, beslöt jag mig för att se vad klockan var. Det var inte det att jag ville veta, mer att jag kände på mig att jag inte gjort det på ett tag. Klockan slog tolv. Det var alltså mitt på dagen. Och jag som inte ens hade kommit ur mina egna "sängkläder" ha ha .... Senare fast beslutsam om att få tillbaka körkortet, skred jag ner mot Grev Ture där vi ofta träffas. Och jag, en person som vikt mitt liv åt den här sortens arbete... eller... det var åtminstone det jag trodde att jag var??? En person som vikt mitt liv åt sviktande / glidande ursäkter och förnimmelser he he... Nåväl. Fortsättningen följde och utan att knappt ha blinkat fann jag mig ansikte mot ansikte med alla de gamla vänner jag jobbat med ...