Sagornas Slott

God eftermiddag! 

Så det här är det första inlägget / posten på flera år nu. Jösses. Nå väl, bättre sent än al-drig!!! (Grrr) Jag tänkte helt enkelt berätta om något som hände så sent som igår:

Innan jag låtit de sista bitarna trilla ner – en efter en – från det lilla nattduksbordet, beslöt jag mig för att se vad klockan var. Det var inte det att jag ville veta, mer att jag kände på mig att jag inte gjort det på ett tag. Klockan slog tolv. Det var alltså mitt på dagen. Och jag som inte ens hade kommit ur mina egna "sängkläder" ha ha ....

Senare fast beslutsam om att få tillbaka körkortet, skred jag ner mot Grev Ture där vi ofta träffas. Och jag, en person som vikt mitt liv åt den här sortens arbete... eller... det var åtminstone det jag trodde att jag var??? En person som vikt mitt liv åt sviktande / glidande ursäkter och förnimmelser he he...

Nåväl. Fortsättningen följde och utan att knappt ha blinkat fann jag mig ansikte mot ansikte med alla de gamla vänner jag jobbat med under sent 90-tal. (listan är lång så jag skippar den här...) 

Det är med sann glädje ut i fingerspetsarna som jag skriver den här posten och välkomnar tillbaka alla som varit långt borta nu ett tag.

För ett recept se nästa inlägg och håll ögonen öppnna ;-) 

Timmermansgatan ofta nonchalanta utsmyckning hehe. Någotsånär en slags blinkning till den då lätt nersupne och loja Admiralen i filmen ... Möjligen men skulle snarare säga att det är en referens till Jungfrugatan ...